They Listened To The Season Change, 13
By Mårten Spångberg and Sidney Barnes
Premiere 28 May 2021, Stamsund Teaterfestival, further performances in Berlin, Visby, Vienna, Brussels and London (21 - 22).
Some say, one needs to learn to listen to dance. They are probably right, after all listening isn’t all that easy. Yvonne Rainer, the choreographer, has said it’s difficult to see dance. Perhaps because it’s tempting to watch it as if it was theatre, sports, to be admired, sexy or mixing up meaning and dancing. Maybe, she meant to say that, see is not to watch, or the same thing. Watching is active, to take measure, whereas seeing, or see, is a passing. Not passive really, but open, a passing and we don’t need to say so much.
Anyway, what they all have together - watching, seeing and listening - is that they all consider the dance to be the thing, the observed object. What needs attention, as if it asked for some special treatment or care. But what about if that’s not entirely, or it can also be the dance that listens to the audience. To each person or individual and altogether too. Listening not for something special, but being available for whatever it might be. You know, listening, a little bit like the seasons.
Made possible by the support of Lake Studios Berlin. Supported by The Swedish Art Council, Fond Darstellende Kunste, Dis-Tanzen.
Det är ganska enkelt. När vi inte kan dansa tillsamman, kan vi genom att återvända till och omtolka rörelser och danser - danser som vi delat med andra, och dansat dem med, låta kroppen minnas den där speciella känslan. Och, kanske kan vetskapen om att vi dansar det nyligt passerade, vända tillbaka till alla de som en gång dansat med oss, i form av energi. Vibes som helar lite, eller känns bra även om man inte vet varför. Små dansar som lyssnar till omvärlden och till er, som för vår och er oro, saknad och ensamhet till vila.
Vi bad kollegor och andra om musik. Sånger, som vi kunde sjunga för dansen. Inte till men för dansen. Sånger om kärlek och längtan, om någon som försvunnit och om att finnas till för en annan, oavsett. Och så en ganska liten högtalare.
Något händer när tillsammans blivit bristvara, när det offentliga inte längre är självklart. Det är då det är extra viktigt att inte sluta sig, inte stänga ute, utan insistera på att vara tillgänglig. Kanske vi kan skippa att framför och visa upp och istället vara, vara med.